Mina äkta tankar

Ja, då har man fått Zoloft utskrivet, men jag är inte så pigg på sånt.. Men det kanske kan vara bra att börja med dom..?

någon som har erfarenhet av denna medicin?

Jag har tidigare ätit Cipralex och de funkade men jag slutade nog för tidigt med dom...

jag tänkte iaf vänta tills jag har flyttat, ska kontakta psykolog då och se om det kanske hjälper..

Måste börja med KBT... jag har min ångest som jag dras med plus att jag har sån sjuk jävla kräkfobi !! jag går hela dagarna och mår illa, sen när jag inte mår illa så tänker jag bara på det så kommer det ju sen som ett brev på posten...

Rent psykiskt så han jag faktiskt varit ganska okej en tid nu..

Hade en flipp dock härrom kvällen men pratade med Martin om det då.

Jobbigt när flipparna kommer... de kommer som ett brev på posten i samband med ägglossning.

Har det visserligen av och till ändå, men just under ägglossning så blir jag såå trött.. Dessa hjärnspöken..

Hur som, nu är jag mest rädd för att bli sjuk... influensan, vinterkräksjukan, svininfluensan..

Vaccin.. ska man eller ska man inte..?

Detta är inte lätt.

Ja ja.. ha nu en bra dag!!

/Monika

Nu har jag Äntligen haft en period då jag mått bra..

Hoppas det nu håller i sig. När jag väl är med Martin så är det så bra.. När jag inte är med honom så är det jobbigare.. dels för att jag saknar honom så oerhört mycket, men också för att mina tankar blir lustiga då.

Men nu ska jag fortsätta ta vara på dessa dagar.. jag och Martin, underbart att få vara med honom

Jaa.. psykvraket här igen..

Mina monster i hjärnan har vilat lite nu, men är ändå här.. av och till.

Tyvärr.

Jag känner mig:

• Patetisk - om nu jag tycker det, vad tycker då inte Martin?
• Omogen - Detta beteende, okej om jag varit 12, inte typ 30
• Sjuk - detta är väl ändå sjukt? Psykiskt om inte annat..
• Som en som bara förstör - har gjort det en gång innan, ska jag lyckas igen?
• Orolig - tänk om han tröttnar..?
• Rädd - för att han faktiskt inte orkar med mig..
• Ångestfylld - Ja.. ångest.. så är det bara..

Önskar detta lägger sig. Vi ska flytta ihop sen, nästa år.. i början typ. Hoppas och tror att det värsta lägger sig då.

Misstankarna mot honom iaf. men sen är det ju allt det andra.

Men som jag ser det, mitt största problem är misstänksamheten mot Martin.

Allt det andra är sånt som har hänt och utlöst detta, men mer vet jag inte.

hur ska jag formulera mig.

Martin vill inget annat än att jag ska prata med honom, men jag har såå svårt. Känner mig så dum.

Men.. det löser sig. Martin är det finaste jag vet och jag måste vårda det fina vi har, sluta med tramserierna.

idag är iaf en bättre dag..

Hoppas bara jag inte skrämmer bort älsklingen med mina hjärnspöken.

Jag måste göra något nu, för att komma vidare i livet. Men hur och var börjar man..?

Detta är inte lätt alla gånger..

Men.. vem har sagt att allt ska vara lätt..?

Jag väljer att kalla mig Monica och killen heter Martin.

påhittade namn dock.. bostadsorten är också påhittad.

Mycket är fejk, men detta ska få vara min hemliga blogg. Har en annan blogg där jag skriver mer öppet, en sida där bla min mamma läser.

Men skulle hon läsa det som jag verkligen känner så blir det bara värre.

Den enda som får läsa detta är Martin. Av de som jag känner.

Jag är en dyster tjej med en svårt sårad själ- Jag har varit med om så mycket hemskheter.

Ska berätta.

Allt började när jag var 7 år gammal, svårt mobbad och blundande lärare.

Började med självskadande beteende vid ynka 10 års ålder.

13 år och fullt utvecklad panikångest och social fobi.

17 år gammal, våldtagen och grovt misshandlad av dåvarande pojkvän. Frihetsberövad var jag också, då han höll min inlåst i sin lägenhet i 3 veckor. Utan mat. Det enda jag fick var sex, sex Mot min vilja, med mycket våld och tvång och hårda slag.

Lyckades fly. Åkte hem till ett av mina syskon, och jag undrar... jag var borta från världen i 3 veckor och INGEN saknade mig. Ingen frågade mig vad som hade hänt eller var jag hade varit.

Jag valde att inte prata. För jobbigt. Tänkte att jag så småningom glömmer. Hittade även denna kille i säng med 2 tjejer, fast oftast var han bara otrogen med en åt gången.

18 eller 19 år, träffar en ny kille. Även han är våldsam. Kvinnor får man visst slå..

20 år, träffar en kille som faktiskt - tro det eller ej, men han var snäll.

Jag var dock så skör vid denna tidpunkt att jag förstörde allt för att jag inte litade på honom.

jag gick och väntade på första slaget. Väntade på förnedringarna.

Jag insåg sen att det inte var någon idé att stanna. Han för för snäll för mig.

Jag var inte värd den kärleken han visade. 1 år stod jag ut, sen valde jag att gå. Mest för hans skull. Han var värd nån så mycket bättre än mig.

Skräcken för killar satt kvar så jag försökte helt enkelt att ändra läggning. Jag träffade tjejer, men det var fel.. jag kände det länge, men tjejer hade aldrig sårat mig så..

Visst, det var kärlek, men inte den kärleken jag behövde.

Nu har jag Martin. Jag älskar honom så enormt mycket.

Tror aldrig att första slaget kommer. Otrohet likaså, men jag vågar heller inte lita på honom för mycket. Det känns som att jag inte kan slappna av. Jag måste vara beredd ifall det skulle komma.

Jag hoppas verkligen inte att det gör det.

Kontakten han har med sina ex skrämmer mig dock, men det får jag leva med. Han har inte jättemycket kontakt med dom, men det existerar ändå lite.

Han har sjukt mycket tjejkompisar vilket i perioder är grymt jobbigt. Särskilt när jag är hemma.

Vad kan han inte göra när jag är där. Jag kan inte veta.

Han skriver även på ett sätt som jag känner är lixom... flitrigt.. På nåt sätt..

Och det är saker på öppna sidor, loggen på Facebook. Vad skriver han med dom i mailen?

Jag skulle kunna vara ett svin och tjuvläsa då jag har alla inloggningsuppgifter, men jag skulle inte kunna leva med mig själv om jag gjorde det.

Det är lixom inget alternativ, inte lockande.. Det är som att läsa en dagbok.

Men innehållet i mailboxen, det kanske är tomt, vad vet jag.

Men det kan ju vara mer än vanliga "kompismail".. det får jag aldrig veta..

Ja, jag erkänner.. jag är skadad och jag kan inget annat än hoppas att han aldrig tröttnar på mig.

Han lovar att alltid finnas där.

Måste göra något åt detta. Jag orkar inte alltid vara denna trasiga, söndertrampade själ som aldrig kommer lita på någon.

Det orkar jag inte.

Tack Martin för att du finns där. Jag vet, innerst inne att jag kan lita på dig.

Men samtidigt vågar jag inte visa det för mycket, för då har jag lixom.. förlorat..

Hoppas du förstår hur jag menar.

Jag älskar dig, så oerhört mycket och kan inte se nån mening med att leva utan dig.

Tryggheten jag känner när jag är hos dig, när vi ligger där i soffan, tätt ihopslingrade och bara myser.

Trygghet på mycket hög nivå. Precis vad jag behöver och du ger mig allt, allt och lite till.

Vi pratade en massa igår om allt som hänt och jag har nu säkra uppgifter om att det varkligen bara var ett skämt.

Jag kan lita på min Martin.

Jag är lugn nu. Allt är bra!

Mycket har hänt sen sist. Jag och Petra ska nu skiljas och alla papper är skickade.

Men i morse var allt ett slag i magen... Jag slog på min mobil och fixk ett sms av Martin där det stod om sex på onsdag.

Vi ska inte ses på onsdag och han gav en förklaring om missar, fel nummer och galen humor.

Jag vet inte vad jag ska tro. Jag vill så gärna tro på honom men hur ska jag kunna veta att det han säger till mig är sanningen.

Tänk om detta mess verkligen var avsatt för den där Marie och då inte som skämt.

Jag vet ju att hon är expert på att skicka sms till fel person och denna gången så skulle hennes sms till hennes pojkvän, men råkade komma till Min... Han valde att svara tillbaka med samma mynt, säger han..

Men vad ska jag tro,... Jag vill så gärna tro på honom.

Efter 9 år med Petra och ett antal grova svek från killar så vågar jag Äntligen satsa på detta. Han har bygt upp mitt självförtroende, och förtroendet på killar och han ger så enormt mycket kärlek.

Men nu kom detta, som ett fett slag i magen.

Vad ska jag tro egentligen, jag skulle kunna formulera mig hur länge som helst här men jag vet inte nu.....

Jag ska till honom i sommar och innan dess så kan han ju hinna göra en hel massa med alla, men som han säger så vill han bara ha mig och ingen annan...